2013-05-23 Om man promenerar i de nedre delarna av Central Park och vänder blicken söderut, fastnar den ofta på Essex House. På de röda bokstäverna på det anrika hotellets tak.
Eller så brukade det vara. Sedan en tid tillbaka skjuter Park Hyatts nya jätteskyskrapa upp ur 57th Street, alldeles bakom Essex House, och stjäl allt strålkastarljus.
Skyskrapan heter One57 och är fortfarande under konstruktion. Med 306 meter blir byggnaden Manhattans femte högsta och den klart resligaste nära parken, så det är ett hus du lägger märke till.
Park Hyatt kommer att ha 210 rum i skyskrapan, resten av utrymmet blir fashionabla lägenheter med kvadratmeterpriser som får Stockholm att framstå som en jordkula. En av lägenheterna har sålts för 16 miljoner dollar, cirka 100 miljoner kronor.
Park Hyatt lockar också med en hotellpool placerad i ett tre våningar högt atrium, med utsikt, och hotellet ska bli kedjans flaggskepp i USA.
Planen är att hotellet ska invigas i år, men när jag promenerade förbi häromdagen såg det väldigt mycket ut som en arbetsplats mitt i ett projekt. Utsidan är inte klar än och därefter ska interiören på plats.
Om det blir försenat kan byggherren alltid skylla på Sandy, orkanen ni vet. Det var från toppen på One57 en lyftkran vådligt dinglade i stormbyarna i höstas och riskerade att falla ned på gatan.
Tillbaka till Essex House. Kanske ska man sörja att stadsbilden ändras så mycket att det klassiska art deco-hotellet nu nästan försvinner i en skyskrapas skugga? Nej, jag tycker inte det. Tvärtom.
En anledning till att New York fortsätter att vara världens bästa stad är att den vågar utvecklas. Välkända byggnader och platser finns kvar, men vid varje resa jag gör till staden har det hänt något nytt i nästan varje stadsdel.
New York känns alltid levande, på gång, framåt. Det beror på människorna, men det beror minst lika mycket på att staden inte är rädd för förändring.
Till skillnad från en viss stad i norra Europa där man lägger årtionden på att diskutera en sönderfallande betongklump som kallas Slussen.
